När någon ger dig kritik

Vi organisationskonsulter pratar ofta om feedback. Hur man ska formulera sig på ett sätt som verkligen fångar det man vill framföra och uttrycka sig på ett sätt som gör att mottagaren blir intresserad av att lyssna. Det gäller både den positiva och korrigerande feedbacken och det finns mycket att lära när det gäller vad man ska säga, när och hur. Men vad vi mer sällan pratar om är den svåra konsten att ta emot feedback. Då tänker jag framförallt på att ta emot den feedback som är korrigerande, som påtalar våra “utvecklingsområden” som det så vackert heter. Som handlar om att det finns saker som du och jag gör som andra tycker är problematiska och som påverkar dem negativt på ett eller annat sätt. Och att de talar om det för oss. Vad händer med oss då? Inuti oss och i våra reaktioner?

Kanske tänker du och jag att “Jo, men visst är det viktigt att kunna ta emot kritik på ett bra sätt. Jag vill ju utvecklas, så då behöver ju jag veta vad jag gör som inte känns bra för andra.”. Och i teorin låter det toppen. Frågan är hur det förhåller sig i praktiken? Min erfarenhet som psykolog, organisationskonsult, fru, mamma, vän och människa i allmänhet, säger mig nämligen att det som händer inom oss när någon kritiserar oss är att vi går upp i ett slags stabs-läge. Våra försvar gör sig redo genom tankar som: “Hur kan hon kritisera mig, jag som ansträngt mig så mycket? Är han inte lite väl kritisk nu? Visst hade väl hon problem hemma? Känner han sig hotad av mig? Är hon avundsjuk kanske? Han har väl alltid varit lite jobbig?” Och liknande tankar. För de flesta människor gillar inte att bli kritiserade! Våra primitiva delar av hjärnan går igång och säger: Se upp! Detta kan bli en farlig situation - försvara dig!

Men det speciella med oss människor är ju att vi även begåvats med en frontallob, med funktioner som skiljer oss ifrån djur gör oss till just människor . Där sitter bland annat vår förmåga att sätta oss in i andra människors värld och situation och förmågan att reflektera över vårt eget beteende, hur vi påverkar andra och vilka tankar och känslor vi har. Och det är den förmågan vi behöver koppla på när någon kritiserar oss. Detta gäller särskilt om du har någon form av maktposition, t ex om du är förälder eller ledare av något slag. För du behöver lyssna och bekräfta att du har hört, även om du inte håller med. Du behöver visa intresse för att föra en dialog med den som uttrycker sig, även om du har en massa förklaringar till ditt eget beteende. Förhoppningsvis kan du genom ditt lyssnande intresserade öra skapa den trygghet som behövs för att ni ska ha ett ärligt och konstruktivt samtal. Då har du skapat den trygghet som behövs för att den som gav dig feedback även i fortsättningen ska våga vara uppriktig mot dig. Och du har också gett dig själv en möjlighet till utveckling, inte i teorin, utan på riktigt.

Charlotte Råwall, leg psykolog och organisationskonsult